Självkännedom, förstå din skeva självuppfattning

Hur tror du att platsen och tidseran du växte upp i påverkat dig under livet?

Förutom våra föräldrar/de som uppfostrade oss och de vi umgicks mest med, så har också vilken tidsera och ställe vi vuxit upp i påverkat oss. Det politiska, kulturella och religiösa klimatet vi växer upp i, om vi bodde på landet, i en by eller i en storstad, vid havet, skogen eller där det är torka. Om vi har kärva kalla vintrar eller om det är varmt och grönt året runt. Vad vi sett på TV, vad vi har haft för leksaker, möjligheter till utbildning, hur det såg ut med jämställdheten, flyktingfientlighet, rasism, olika könsidentifieringar och sexuella preferenser. Vår barndom, hur udda och destruktiv den än var, uppfattades av det lilla barnet som bekant och normal, eftersom det inte hade så många andra referenspunkter och fungerar för många av oss, under resten av livet, som vår huvudsakliga måttstock.

Vad fick du höra om dig själv som barn och i tonåren? Hur tror du att det har påverkat dig genom livet?

Ända sen du låg i din biologiska mammas mage så har du blivit programmerad. Som barn var du som en svamp som sög åt dig de sinnesstämningar som var runt om kring dig. Du tog åt dig av de stora och små trauman som du själv upplevt, som du bevittnat och hört om, men också utav de ljusa stunderna av glädje, bus och skratt.

Ända sen födseln  har folk sagt till oss, eller pratat över våra huvuden om hur vi är:

“Åh vad duktig han är”, “Hon är så lydig och väluppfostrad” “Titta, han är pappa upp i dagen”, “Usch vad du är bortskämd” “Den där attityden får du allt lägga av med” “”Han kanske inte är den smartaste, men han är väldigt söt”, “Hon är en liten diva, precis som mamma”, “Din otacksamma lilla skitunge”, “Du är ett riktigt litet geni”, “Titta så lillgammal han är”, “Det blir nog ordning på honom när han växer upp, skall du se” “Du fattar ingenting”, “Hon är alldeles för blyg”, “Du är inte det minsta rolig”, “Du äter oss ur huset”

Vad har du fått höra om världen och om andra människor? Hur mycket av det tror du på idag?

Sen barnsben har andra berättat för dig om hur världen och människor är.  Kanske saker såsom:

“Man kan inte lita på men”, “Alla bara tänker på sig själva”, “Kolla på dem, de tror att de är något”, “Vi kommer alltid att vara fattiga, det är våran lott i livet”, “Invandrare har fördärvat vårat land, det var bättre förr” “Vi är de utvalda, vi är lyckligt lottade”, “Det kanske är jobbigt nu, men när vi dör kommer vi till paradiset”,  “Det finns inga möjligheter för såna som oss, det finns inga jobb här”, “Kvinnors plats är i hemmet”,  “Ingen bryr sig om vad du tycker”, “Tänk på att det finns folk som svälter i världen, eran generation har det alldeles för bra” “ Barn skall synas men inte höras”

Programmeringen behöver inte komma ifrån föräldrarna

Visserligen hörde jag aldrig mina föräldrar kritisera eller prata illa om någon annan, men när jag började umgås med min bästa kompis och spenderade mycket tid hemma hos henne så började jag märka hur hennes föräldrar kritiserade de flesta och det mesta. De tyckte mängder av personer var dumma i huvudet, lata, snåla, o-kulturella, obildade, ointressanta och fula. Redan som 12-15 åring började jag därför läsa Shakespeare och Kafka, gick på konstutställningar, på teater, lyssnade på opera, tittade på gamla svåra filmklassiker, var överdrivet generös och hjälpsam och började utveckla vissa kroppskomplex.

Vad har du för strategier för att bli sedd älskad och få det du vill?

Redan som ett litet barn märker vi hur vi kan göra oss förstådda och påverka våra föräldrar/de som tagit hand om oss, så att de ger oss att äta när vi är hungriga, så att vi slipper äta det vi tycker är äckligt, att de tar upp oss, byter blöja på oss, hämtar det vi kastat iväg, får lov att titta längre på filmen, kommer när vi inte kan sova, tröstar oss etc.

• Som barn, kan våra strategier exempelvis vara att gråta, vara duktig, vara tyst, slänga saker, skrika, vara snäll, att prestera, vara hjälpsam, att ta på sig offerkoftan, skryta om våra föräldrar, ha senaste dyraste leksakerna och sportutrustningen, vara givmild, vara tuff, att inte gråta, att inte klaga.   

• Som vuxen, kan det handla om att förföra, vara en gentleman, en bra förhandlare, rolig och rapp i käften, visa sig liten, gullig och hjälplös, visa sig som en stor och stark beskyddare, vara bäst/nummer ett, vara hjälpsam, vara hjältemodig, martyr, religös, vara manipulativ, övertalande, säljande, hotande, att vara dominant och ge kommandon, att visa sig undergiven, att trycka ner folk, att alltid ställa upp, att köpa saker, att muta, att försköna, att kritisera, att organisera och fixa allt, att skylla på andra, att vara övertygande.   

Vad spelar du för roller?

De flesta av oss vill inte bli uppfattad på samma sett av alla. Du kanske till exempel vill uppfattas som cool, modig och rolig av dina polare, men som lyhörd, omtänksam och pålitlig av din bästa vän. Som kompetent, kontrollerad och organiserad av din chef men som sexig, eldig och snygg av din älskare/livspartner. Som god, trygg och kärleksfull av dina barn men som en duktig och framgångsrik dotter/son. Som en tyst och respektfull granne men som en tuff fighter på dina gympass.

Det behöver nödvändigtvis inte vara så att du tar på dig specifika roller och masker, utan att det är olika delar av din personlighet som visar sig i olika situationer och med olika människor. Det är varken skadligt eller fel. Men, det kan lätt bli så att vi halkar in i olika mönster och spelar roller som inte alltid speglar vår sinnesstämning och tankar. När vi inte är autentiska kan en inre konflikt börja växa till sig.

Hur känner du dig just nu? Hur vill du vill vara och känna dig? Hur vill du bli uppfattad av din omgivning?

Vad har du för Masker och Rustningar för att skydda dig från att bli sårad?

Vi har alla varit med om något jobbigt i livet, både små och stora trauman. För att skydda oss så att vi inte skall bli sårade igen, så utvecklar vi olika masker och rustningar, som vi använder oss av för att passa in, för att inte bli sårade, gjorda till åtlöje, behöva känna skam, få kritik, skäll eller bli utfrysta. 

Det kan vara allt ifrån att vi låtsas vara coolare, starkare och stöddigare än vi känner oss. Att vi aldrig gråter offentligt för vi är rädda att uppfattas som svaga då. Att vi alltid lämnar innan vi får nobben för att slippa bli ratade. Att vi aldrig blir känslomässigt involverad på djupet för att vi vill undvika att bli sårade. 

Att vi spelar dumma för att inte behöva ta ansvar. Att vi skriker och gapar för att vi är rädda för att prata om känslor. Vi låtsas vara “helylletjejer” för att inte bli dömda som slynor samt för att inte bli antastade. Vi kompenserar med status och materiella ting för skammen över sviktande potens eller ett litet kön. 

Vi bygger muskler för att dölja ett jättedåligt självförtroende. Vi ställer upp på sexuella saker vi inte gillar för att undvika kritik, att våran partner skall bli sur, ledsen eller prata skit om oss. Vi ljuger för att vi tror inte att vi inte kommer att bli älskade och accepterade så som vi är. 

Vad och vilka identifierar du dig med?

Vi börjar identifiera oss med våra kroppar och vårt kön/utvecklar en könsidentitet. Vi identifierar oss med föräldrarnas tillhörigheter och med våra ägodelar. Med våra talanger, intellekt, minnen, åsikter, kunskap, fysiska och psykiska nedsättningar eller attribut, temperament, intressen, trauman och  upplevelser. Vad identifierade du dig med som barn?  Vad identifierar du dig med idag? Vad vill du bli hopkopplad med?

Vi identifierar oss med med grupper för att känna tillhörighet: 

Inom sport, med kändisar, rastillhörighet/rasidentifikation samt religiös, politisk och social ekonomisk tillhörighet. Vi identifierar oss med ett visst mode, en viss stil, en eller flera musik genre, umgängeskrets, med vår familj, våran skola/utbildning, med våran profession och arbetsplats och aktivist grupp. 

Vilka typer av grupper identifierar du dig med?

Vi identifierar oss också med våra åsikter och övertygelser.

Vilka är dina starkaste åsikter och övertygelser? Vem och hur skulle du vara utan dina åsikter och övertygelser?

Vad spelar du för roller?

De flesta av oss vill inte bli uppfattad på samma sett av alla. Du kanske till exempel vill uppfattas som cool, modig och rolig av dina polare, men som lyhörd, omtänksam och pålitlig av din bästa vän. Som kompetent, kontrollerad och organiserad av din chef men som sexig, eldig och snygg av din älskare/livspartner. Som god, trygg och kärleksfull av dina barn men som en duktig och framgångsrik dotter/son. Som en tyst och respektfull granne men som en tuff fighter på dina gympass.

Det behöver nödvändigtvis inte vara så att du tar på dig specifika roller och masker, utan att det är olika delar av din personlighet som visar sig i olika situationer och med olika människor. Det är varken skadligt eller fel. Men, det kan lätt bli så att vi halkar in i olika mönster och spelar roller som inte alltid speglar vår sinnesstämning och tankar. När vi inte är autentiska kan en inre konflikt börja växa till sig.

Hur känner du dig just nu? Hur vill du vill vara och känna dig? Hur vill du bli uppfattad av din omgivning?

Filter

Allt det blir filter som vi ser oss själva, andra och värden genom. Men våra tankar påverkas också av hur vi mår, om vi är stressade eller lugna och glada. Ju mer stressade vi känner oss ju sämre fungerar våra hjärnor.

Temperament, sömnvanor, diet, tarmflora, parasiter i tarmen, fysiska och psykologiska förutsättningar, störningar och handikapp, om vi är hårda i magen, vad vi har för blodtryck, om vi känner smärta, om vi går på medicinering eller har förtärt kaffein, nikotin, alkohol eller andra droger, kan alla påverka våran tankeverksamhet och humör.

Även fysisk aktivitet, lukter och då framförallt hormoner från andra människor har en inverkan, samt om vi har pms, om det är mörkt, dovt eller ljust där befinner oss samt vilken typ av ljus det är, om det är solljus eller lysrörslampor.

Negativa joner, luftföroreningar, miljögifter, tillsatser i maten, vaccin, ljud och buller, andra människors sinnesstämningar i vår omgivning, strålning, månens olika faser, det vi nyligen sett på tv, film, nyheter och sociala media, kan alla ha en inverkan på våra tankar och känslor.

Vad är verkligt, sant och äkta?

Allt det här tillsammans skapar lager på lager av filter som vi ser världen, oss själva, andra, verkligheten igenom. Många av oss tycker att vi har koll på läget, att vi vet hur verkligheten ser ut, förstår hur det ligger till och vilka som har rätt och vilka som har fel, vilka som är bovar och vilka som har noll koll.

Det är egentligen helt absurt att du tar dina tankar på så stort allvar och att du litar så blint på dem. Du har inte koll på läget, du är inte objektiv, opartisk och rättvis, och ingen annan heller. Det är bara när du är medvetet närvarande, när du lugnt observerar dina tankar utan att bli förhäxad av dem, när du inte identifierar dig med externa faktorer, när du följer hjärtat istället för egot, när du är öppen och nyfiken och inte tar dig själv på så stort allvar,  som du börjar se klart och kan uppleva verkligheten och dig själv på riktigt.